Dunder & the Skidder

Vi bor som bekant i st Kilda, vid stranden, jättefint, för att inte säga pitoreskt med palmer och barer vid vattnet och konditorier på rad längs Aclandstreet. På söndagar, om det är fint väder, flockas melbournianerna här och vintageshoppar och dricker vin i solen. C'est meget chic. Like so:

Dock går det inte att komma ifrån att st Kilda också är ett av Melbournes skummare områden. Här ligger ett halfwayhouse som gör mer skada än nytta och över huvud taget lallar det runt en hel del looney tunes så att säga. Dock är det mestadels snälla loonies, skäggiga män i smutsiga kläder som diskuterar eldigt med sig själva. 

Vi har levt relativt ostörda i vår lilla studentkorridorsliknande boning, så när som en grupp gapiga indier och en incident där två fransmän bestämmde sig för att leka lite med brandsläckaren mitt i natten. Brandkåren kom dit med en stor fläkt för att försöka vädra bort pulvret som täckte alla våra prylar, oss själva och insidan av våra lungor. Vi misstänker även ovan nämnda fransmän för att ha bajsat lite i korridoren, men märkt av tidigare, liknande trauma lät jag bli att undersöka saken närmare.

Det har egentligen bara hänt en riktigt obehaglig sak sen vi kom hit. En natt vaknade jag av att en tjej skrek "Get off!" Och ljudet av glas som gick sönder. Jag låg kvar en liten stund, jag vet inte vad jag väntade på. När hon skrek "Get off, Get off me!" igen och mer glas gick sönder flög både jag och Theo ur sängen och började leta reda på våra kläder. 

Vi hörde henne skrika "help!" och banka på vårt fönster innan vi sprang ut till uteplatsen och släppte in henne den vägen. Hon berättade att hennes killkompis hade attakerat henne och att hon tillslut hade varit tvungen att hoppa ut genom fönstret som var sönder sen innan (längre historia) Jag gick för att hämta mobilen och när jag kom tillbaka stod han i ytterdörren och tjaffsade och kallade henne för hora.

Hur kan det vara så att i ett hus med uppskattningsvis 12 lägenheter är det två personer som kommer när en tjej skriker "get off me!" så högt hon kan, man hörde att det var på allvar, hur arg och rädd hon var. Jag skämms verkligen för att jag inte var där snabbare. Jag har tänkt på hur jag borde ha gjort massor av gånger sedan dess, men jag antar att jag får vara glad att det inte blev värre. 

Tillslut fick vi honom i alla fall att gå men när vi hade gått och laggt oss kom han tillbaka, han stod på andra sidan glasdörren och bankade och sa att han hade glömmt sin jacka. Som att han inte hade gjort något fel. De var kompisar, uppenbarligen var han en normal kille någonstans så hur kan detta hända? Hur kunde han? Jag blir så sjukt arg när jag tänker på det så jag vill bara dunka hans huvud i asfalten tills han fattar. 

Men även det hade funnits något jag kunde gjort som kunde fått honom att fatta hade jag nog inte haft  sinnesnärvaro nog. Jag är som bekant fullkommligt värdelös i sånna här situationer, som den gången när min mamma svimmade på flygplanet och jag blev så upprörd att höll på att svimma själv. Bra jobbat.

Detta blev ett långt inlägg så jag hoppas du orkar läsa =) Och btw så vill jag inte avskräcka framtida bytisar från att bo i st Kilda. Idioter är inte place specific.

Massa Puss min Gabbolina!

//Din Dunderhonung